ALLEARS.SE - Betyg: 4/5
La Masa, Storans klubbscen, Göteborg 27/5 2007
I fredags snackade jag lite med Mats Forsberg, sångare i La Masa. Jag lyssnade också på deras nya material…och knockades! Det var mer maskiner och mindre gitarrer. Me like!
När bandet går upp på scen, först av de tre, är jag beredd på en snygg spelning. För La Masa låter snyggt, det är stål och krom. Ni vet det där som var härligt på 80-talet, tillsammans med pianolack. Polerat och färdigt för fest.
Jag blev inte besviken! Ta "Vackra dårar", många sjunger med och synthen låter bättre än någonsin. På Myspacesidan är den låten inte speciellt tjock men live växer den till sig. Blir en jurapark med höga träd och nuddar himmelen. Kryper nära mig och klipper upp mig bland molnen. Så där fortsätter det, jag kastas fram och tillbaka mellan glädje och superglädje. Snygga texter rusar över mig och när stora "Flyttkartong" kommer springer sångare Mats ut i publiken. Skakar och rister sig igenom folket. Helt logiskt! Det är ungefär vad jag också skulle gjort om jag suttit inne på de här poppärlorna!
Allears, JerryBoman
ZERO MUSIC MAGAZINE - Betyg: 7/10
Jag kände inte till att La Masa hade en ny skiva på gång. Efter debuten för två år sedan hade jag nästan glömt bort dem. Men med besked levererar göteborgarna nu 80-talsinfluerad gåshudspop på uppföljaren I allas åsyn. Det känns bra att höra svenska texter smeka så snyggt ovanpå vacker musik. Detta särskilt när Lustans Lakejer förnedrade sig och slog spiken i kistan i Melodifestivalen. La Masas nya fullängdare når faktiskt precis lika högt som Mr Jones Machines på Återvändsgränd. Den innehåller ett par ett par potentiella sommarplågor som skulle fungera alldeles utmärkt på P3. Jag kommer i alla fall att "dansa på moln av sockervadd" en bra bit in på hösten, för att citera bandets lyrik.
Zero Music Magazine, Petter Jahnstedt
Faktum är att La Masas Flyttkartong är något av den bästa låt jag hört på sistone från nya svenska band. Med sin 80-talsfeeling och självklara ös är den lite som Melody Clubs I´m Electric (brutalt underskattad låt), alltså en riktigt attraktiv adrenalinkick. Rysk roulett är i samma stuk. Och jag får verkligen lägga band på mig själv nu för att inte börja svamla om sommarflörter, varm asfalt och sena festivalnätter (ni har läst det alltför många gånger i musiksammanhang, jag vet) men det känns faktiskt somrigt och teenlove-igt. På ett bra sätt. Skivan håller en jämn nivå, och är definitivt en imponerande debut. Dock kan det tilläggas att skivan fylls av barnsligt poetiska texter (på svenska), och det blir på gott och ont, ibland blir det lite väl hattigt. Men det förlåter jag faktiskt, för omslaget är hett och Günter Wallraff på hal is gör mig sorgset glad och väldigt gråtmild.
Groove, Nina Einarsson
SYDSVENSKAN - Betyg 3/5
En Olle Ljungströmsk röst som sjunger raka och ganska enkla, men ändå finurliga och genomtänkta, texter på svenska till en rastlös syntbakgrund. För ja, det är en hel del synt. Bara två av fem medlemmar gör något annat (sjunger, trummar) än spelar synt och/eller elorgel.
Det är ganska mycket 80-talsnostalgi över det hela, men det behöver ju inte vara en dålig sak.
Inte om man är svag för det maskinella och nintendoblippriga, tycker att gitarrer är överskattade och att musik ska skapas med teknik. Eller skulle ha älskat Doktor Kosmos ännu mer om de lät mindre målbrottsaktiga och tryckte på lite fler tangenter. Dessutom har de fint driv, La Masa, och snygga ljudeffekter och sången har inlevelsen som väger upp det rätt kyliga soundet.
Sydsvenskan, Sara Berg
TT/SPEKTRA - Betyg 3/5
Lustans Lakejers comeback i Melodifestivalen blev visserligen ingen jättesuccé, men visst känns 80-talssyntpopen fortfarande lite spännande. Göteborgarna i La Masa har fördjupat sig ordentligt i ämnet och lyckats riktigt bra med återskapandet. Till och med titlarna känns som hämtade från album med Reeperbahn: "Rysk roulett", "Piller och billigt vin", "Vackra dårar"…
TT/Spektra, David Stark
"…jag vet inte om jag ska tycka att det är genialt eller bara lite fånigt?"
Sundsvalls tidning, Johanna Fredriksson
GAMLA RECENSIONER:
ZERO MAGAZINE - Betyg: 4/5
Jag har varit helt ovetandes om La Masas existens, fram till dess att jag plötsligt började bli serverad låten ”Tomhetens Dunkla Spår” i P3 Svea. Det räckte med en första lyssning för att fastna och snabbt kröna Göteborg-gossarna till Lustans Lakejers och/eller Ratatas arvtagare.
Med debutplattan ”Nu Eller Plötsligt” i handen inser jag att bandet är betydligt bredare än så. Här ryms allt från svensk Stranded-synth, till Franz Ferdinand puls, via pop av såväl Hellströms som Shutricks snitt. Variationen på plattan är så stor att man faktiskt skulle kunna ta den för en samlingsskiva. I kombination med de lustigt poetiska vardagsbetraktelserna är jag övertygad om att La Masa snart kommer att bli en välkommen gäst i mången hem. Man kan faktiskt misstänka att genombrottet kan komma redan nu, eller plötsligt.
/ Jonaz Björk - Zero Magazine
ARBETARBLADET - Betyg: 4/5
Melankoliska syntar och new wave-gitarrer, Lustans Lakejer och Reeperbahn. Yes! Jag faller som en sten.
"Tomhetens dunkla spår" har ni kanske redan hört på radio, då vet ni att det inte bara är titeln som låter som något den unge Johan Kinde knåpat ihop.
Framåt slutet av plattan visar göteborgarna i La Masa en annan sida. En blåssektion dyker upp och gjuter popeufori i låtarna "Onåbar" och "En psalm som smakar bubbelgum". Den sistnämnda borde bli en sommarhit av samma dimension som tröjlåten förra året.
/Ralph Bretzer - Arbetarbladet
La Masa är pop. Rak sådan, med en klar känsla för både melodier och tydliga refränger. Och refrängerna är definitivt La Masas styrka. Smarta gitarrslingor, finurliga basgångar och snyggt arrangerat blås gör sig fint i örat. Musikaliskt är bandet rätt på det. Nästan alla låtar på Nu eller plötsligt sätter sig vid en första genomlyssning. Detta utan att vara platta och intetsägande.
/Johan Joelsson - Groove
Göteborgarna i La Masa debuterar med en spännande mix popmusik på svenska. De sjunger om Human League, synthdetaljerna låter stundtals som 80-tal men i texterna och melodierna går respektlöshet och oerhört catchy refränger hand i hand. Som i låtarna "Min megafon", "Anna-Lena målar svart", "En psalm som smakar bubbelgum" och några till. Där det är svårt att värja sig emot hitpotentialen i melodierna samtidigt som sångaren Mats Forsberg sjunger sina texter med både ironi och allvar."
/Håkan Pettersson - Nerikes Allehanda
Musikjournalen P3 rekommenderar Tomhetens dunkla spår med La Masa
LA MASA
Utmärkt sång på svenska. Superba melodier. När kommer skivan?
/Göteborgs-Posten, Daniel Claeson
LA MASA
Wow! Vilken karamell!
Mats Forsberg från demofavoriterna Kracklites har startat ett nytt band (med många gamla ansikten) under eget namn (jo, han kallas La Masa) och de gör powerpop på svenska av allra bästa Hardy Nilsson-märke. Grymma poplåtar, perfekta instrumentinsatser och proffsig produktion.
Dessutom visar La Masa att han faktiskt sjunger riktigt fint när han bara vill.
I Kracklites handlade det mycket om attityd, nu är det melodierna som gäller och det tackar jag för.
Denna gång tror jag faktiskt att det bär mot skivkontrakt. Bra gitarrpop på svenska finns det ont om.
/Göteborgs-Posten, Daniel Claeson
La Masa har sitt säte i Göteborg och har delvis rötterna i ett antal svenska band som Kracklites, Blonk och Smash Hit Wonders.
De har redan medverkat på Emmabodafestivalens samlings-CD Mjuk i mössan nu i mars vilket betyder att de får bästa läget att synas inför en större, nyfiken publik och de lär få skivkontrakt vilken sekund som hels trots lågkonjunktur (om de redan inte fått det…).
Här bjuds på skönt trallvänlig powerpop som det smäller och knastrar om och de gör det på svenska.
Bubblande syntar och skeva gitarrer som trallar med sången i låten Min Megafon, Spelar roll och Kampsång.
Håll ögonen på dem! (NB)
/Ettnollett, Nicke Boström
La Masa Emmabodafestivalen 2003,
"Hade jag en chans att beröra dig?", "Jag vågar inte vara som alla andra", är två låtrader ur la masas eminenta texter. Jag vet inget annat om bandet. Men när de står på scen och skjuter ut ord som svalkande vattenpistolskott i den 30 gradiga värmen, går det inte annat än låta sig bli blöt. En bassträng mitt i konserten och den paus som uppstår intar la masas sångare Lasse Berghagen-rollen och drar upp två Ludvikakillar i Bob Hund-tröjor, de får dansa loss på scen en stund, sen fortsätter konserten. Detta är påtagligt svettigt och i sista låten drar sångaren av sig tröjan och magen dallrar. Jag hoppas på ett återseende.
/Djungeltrumman, Emmy Rasper
LA MASA
Jag kan inte sluta tala illa om Hardy Nilsson, det kanske bästa powerpop-bandet på svenska genom tiderna. Deras två första plattor är guld. Nu finns de inte längre och jag måste hitta ett substitut. La Masa är det bästa hittills. Ljuvligt gladsint rock på svenska, både välskriven och energisk. Skitbra sång av Mats Forsberg. Refränger, refränger, refränger.
/Göteborgs-Posten, Daniel Claeson
"Ett gäng välbekanta namn döljer sig bakom denna demo. Klart att det är bra. Svensk pop med hitpotential." "…vill bolagen, radion och vi tidningar skriva om det igen kommer La Masa stå i främsta ledet."
/Zero Magazine, Stefan Albinsson
LA MASA har sitt säte i Göteborg och har delvis rötterna i ett antal svenska band som Kracklites, Blonk och Smash Hit Wonders. Tre svenska indieband som rönt framgångar bland lo-fi-kids. För inte alltför länge sedan knöts kontakter delvis med folk från The Sondtrack Of Our Lives och Håkan Hellströms band, vilket resulterade i ordentliga inspelningar i den ökända Music-a-Matic-studion. Ett stort antal bejublade spelningar har avverkats och nu hoppas de på fler framgångar genom denna demo.
Fyra lättnynnade svensktextade låtar som påminner om Hardy Nilsson och heta Florence Valentin.
Energiknippen som Slå på stora trumman och Vår kärlekstund känns fasligt tom(det blir nog ingeting med oss) borde nå ut till en storpublik. Lika stor som den Hardy Nilsson hade på sin storhetstid.
/Ettnollett, Nicke Boström